Vardagsbetraktelser #2

Har precis stått och väntat i kön på AF för att "anmäla mitt ärende". Mannen säger åt mig att för att kunna skriva in mig igen, måste jag sätta mig ner vid en dator och leta efter ett jobb och skriva ut detta och sen säga till honom igen, varpå jag får min kölapp för att prata med en handledare. Så jag sätter mig ner vid en dator och hittar ett jobb som jag sedan skriver ut. Superenkelt.

Men bredvid mig utspelar sig ett verkligt livsdrama. En ung kille är rejält upprörd (för ingenting egentligen, men han verkar vara en pundare) och vill absolut inte göra det som alla andra, inklusive mig, har fått göra; att leta efter ett jobb och skriva ut detta på ett papper. Nej, han vill få den där mycket attraktiva kölappen på en gång. Men gång på gång förklarar kvinnan för honom att det inte går till på detta sätt, varpå killen säger att han minsann aldrig har behövt göra det här innan och att han ber att få tala med hennes chef. De står där och tjafsar, och jag blir ännu en gång besviken på vad Sverige har förvandlats till. Vart tog respekten vägen? Den där kvinnan kunde vara hans mor, och han beter sig som om han vore fem år gammal. Sverige är inget land jag trivs i längre, inte när det har blivit såhär. Detta är bara en droppe i havet, av hur vårt samhälle har förvandlats till.

De få svenskar som har rest till Korea, vet hur mycket annorlunda deras samhälle är. Dagens Sydkorea är som Sverige var på typ femtiotalet, när det handlar om respekt för andra människor. Det är en av de anledningarna till varför jag trivs där.

 

 




Jahaja

Jag tror jag har att tacka jetlagen för att man nu kan vakna upp relativt tidigt och gå och lägga sig relativt sent. Tack jetlag.

Idag köpte jag en ny bildskärm (Samsung såklart) till min dator för den gamla började göra massa ljud och bilden var randig. Dock måste jag köpa en adapter eftersom min gamla burk är minsann inte tillräckligt modern när det gället uttag. Eller så är datorn bara sepe...

Hursomhelst. Jag, mamma och mormor hann in på Engelbrektsboden också och handla. Och på Willys. Och på ÖB. ÖB äger. Folket som handlar där är inte lika roliga men men. Egentligen handlade jag inget superduper-speciellt men det räckte ändå för att göra mig nöjd och glad för resten av dagen. Vi kvinnor...

Imorgon får det väl bära av till valfri elektronikaffär för att införskaffa den där dumma adaptern så man äntligen kan koppla in bildskärmen och därav kunna använda datorn igen... Kanske jag kan lyckas övertyga mamma om att åka till den där secondhandaffären också?

Min brorsas katt Nova har en förkärlek till kartonglådor. På bilden nedan kan man se hur hon har tryckt ner sig i en skolåda som vi gav henne idag, då hon redan hade legat itu den första.

 

 
 




Baby Diana

Heeej. Nu har det varit ett tag sen jag uppdaterade här i bloggen sist. Är hemma i Sverige igen! Saknar Korea jättemycket redan (som vanligt), saknade Sverige också såklart... Svår situation.

Jag köpte en söt liten analog kamera vid namn Diana (köpte baby-versionen dessutom) när jag var i Seoul för sista gången med koreanen. Jag blev sjukt sugen att köpa en då min kompis hade en, fast den stora. Den tar sjukt coola bilder! Köpte en film på 24 bilder eller vad det var. Kameran hade väl varit skitdyr här i Sverige, men där kostade den endast 300 kronor. Filmen kostade 50 kronor. Ska nog framkalla bilderna nästa gång jag åker till Korea igen; här i Sverige kostar det väl en förmögenhet (precis som med kemtvätten... herregud vilken prisskillnad).

Har en massa inlägg att skriva från den sista veckan i Korea! Ska också fixa till min layout... Så bara vänta töser och pågar.