Mt. Yongmasan (용마산)

Idag var nog den första gången någonsin som jag begett mig ut på en vandring upp i bergen här i Korea. Av någon anledning verkar det vara mest en syssla för äldre människor, överallt ploppar det upp små korta tanter eller gubbar i täckjackor i alla dess färger på vägen, ibland i grupp eller ensamma. Vissa har en radio hängandes runt halsen, där de spelar valfri musik på hög volym för alla att höra vare sig de vill eller inte. Och de är snabba. Smidiga också, fastän de har så pass korta ben (nu är jag ju också 178 cm lång) så gick det mycket fortare för dem upp för berget än vad det gick för mig. Nu är de väl vana också, men jag blev ändå imponerad med tanke på deras ålder och längd! Detta är något vi svenskar bör ta efter (hemma i Skåne växer ju inte berg på träd direkt, men eftersom vårt land är 97% (vet ej om det är sant, läste det någonstans dock) obebott har vi ju faktiskt mycket natur att klampa omkring i)!
 
Det så kallade berget heter Yongmasan och är 348 meter högt. Min pojkvän var nogrann med att påpeka att det egentligen inte får kallas ett berg, utan mer en väldig hög kulle av ett slag. Om det finns ett ord mellan en hög kulle och ett berg, så är det det man ska definiera det som. 348 meter låter inte direkt högt (enligt mig i alla fall), så jag var förvånad när vi kom till toppen då man kan se över hela Seoul (nåväl).
 
Nu är detta mitt första berg att beklättra, men jag var den enda utlänningen och jag såg ingen som var yngre än mig och min pojkvän. Varför är det bara pensionärer uppe i bergen, varför nästan inga "ungdomar" som jag? Jag lär kanske få svar på min fråga en dag.
 
Och det första vi möttes av var såklart en massa katter som jamade och strök längs bena på en. Min pojkvän är inte så glad för katter då han tycker de är smutsiga (oj vad han har fel) - men sen samtidigt så har han aldrig haft katt och dessutom så baserar han sin uppfattning på Seouls många gatukatter - så han backade undan när katterna kom (kan ju medge att jag kallade på dem också) och sa åt mig att inte klappa dem. Men man kan ju inte låta bli om man gillar katter!
 
 
 
Spara

Kommentera här: