Fet bålgeting

Vi har ett par stycken riktigt stora bålgetingar som byggt bo runt vårt hus. Det finns en ute i uterummet, men den gör ingen större skada (hitintills i alla fall) så vi har låtit den vara nu i ett par veckor. Den flyger in och ut hela tiden, så den bygger väl bo? Har ingen aning vad bålgetingar gör på sin fritid egentligen, men det är väl antingen att den bygger bo eller samlar mat. Vi får väl se vad som händer med den...
 
Bålgeting nummer två har placerat sig precis utanför mitt fönster (det kan verkligen inte bli mer lämpligt). Man kan inte se riktigt, men jag misstänker att den har ett litet bo under taket. Eftersom det är sommar (speciellt idag då det är alldeles klar blå himmel och inte mycket vindpustar) så har man ju fönstret öppet lite. Så när bålgetingen kommer låter det som en liten motorgräsklippare, och man blir rädd varje gång för man är såklart rädd för att den ska flyga fel och komma in genom fönsterspringan. Hitintills har det inte hänt i alla fall.
 
Gillar inte att ta död på insekter, så vi låter de hålla på tills de inkräktar på ens egna bo!
 
 
 




Kastrerad blogg

Är det något som jag har blivit dålig på, så är det att vara mer personlig här på bloggen. Och den enda anledningen till det är faktiskt inte att jag inte har haft tid - utan det har varit ren rädsla. Jag har inte varit rädd för att folk ska få reda allt för mycket om mig, utan jag har helt enkelt varit rädd för vad folk ska tycka om mig. Ärligt talat, så är detta en stor grej som har följt mig under hela mitt liv (och det lär väl fortsätta tills man sätter tofflorna). Men jag är inte perfekt (vad det nu är?) och jag har faktiskt accepterat det. Istället tänker jag som så, att det gör inget att man en dag inser negativa aspekter hos en (allt från personlighetsdrag till vanor), det viktiga är att man faktiskt inser dem och är medvetna om dem. Samt att man försöker bli bättre, försöker att utvecklas! Jag ser på mig själv, och tänker i dessa banor i alla fall.
 
Jag har insett att jag kommer alltid vara "paranoid" över folk, om vad de tycker och tänker om mig. Jag kommer alltid att tänka saker som "nu tänker väl hon/han att jag är fullkomligt dum i huvudet" eller liknande (ja, det är alltid negativt)... Men, jag försöker åtminstone gå framåt genom att inte låta det hindra mig. Aldrig någonsin tänker jag något hindra mig från att utvecklas (eller göra det man vill i livet)! För mig skulle det vara så frustrerande, för då har ju tankarna/vad-det-nu-är vunnit. Jag ser det som ett spel, typ!
 
Och jag pallar inte längre att översätta varenda blogginlägg från svenska till engelska. Jag har många ickesvenska kompisar men vill de läsa min blogg får de antingen glo på bilderna eller översätta själv! Hur kul är det att skriva om varje sak två gånger, liksom? Nä, inte kul alls. Eftersom svenska är ens modersmål så känns det som man får ut allting bättre på svenska också...
 
Så ja, min blogg har varit kastrerad. Men nu har den fått tillbaka sitt liv igen, och jag ska vara mer personlig och skriva mer!